Åh vad jag bara vill iväg! jag har lust att bara skita i allt och bara dra. det skulle vara sjukt skönt.
Jag har fortfarande problem med att jag tänker för mkt. hur slutar man liksom, hur tänker man på "rätt" saker? det är svårt
Men det faktum att alla omkring mej går runt och är hur deppiga som helst av olika anledningar hjälper mig inte. de får mig att fundera ännu mer.
För snart ett år sedan dog farmor. det var nog den svåraste tiden i mitt liv hittils. det var riktigt hemskt. Jag kommer ihåg att jag sov hos henne den natten när hon var som sämst. pappa var också där med mej och jag fick pendla mellan att trösta honom och springa och kolla till farmor. jag kommer ihåg hur hon lät också. usch. dagen efter dog hon. jag var där, jag var den sista som tog på henne när hon levde, men min syster var den som såg henne ta sitt sista andetag.
hon betydde så galet mycket för alla och när hon gick bort så blev det ett sådant stort tomrum efter henne, ingen kommer kunna fylla det.
Och för nästan ett år sedan så flyttade mamma ut från huset. det var i samma veva som farmor dog, bara en vecka efter begravningen så det var knappt att man kunde reagera över det. det hände så snabbt. så det är först nu som jag har börjat komma på att mina föräldrar har separerat. Mamma har flyttat in till en snygg lägenhet i stan och pappa har flyttat ut till ett gammalt hus i skogen. mitt hus, det hus där jag har bott i hela mitt liv, det ska säljas.
Jag kommer nog alltid att hata denna års tiden. är det inte sorgligt?
<3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar